I debattens hörs nu allt fler nödrop från företag och forskare som varnar för att chefsförsörjningen är hotad. Få känner sig kallade att anta utmaningen att bli chef. Förmodligen i vetskap om att chefskapet innebär en stor uppoffring i form av engagemang, arbetstid och en evig kamp med samvetet om det är familjen och arbetsgivare som skall ha ens lojalitet. Själv är jag verksam inom IT sektorn där två andra faktorer gör sig allt mer påminda.

Specialisten – Det är okej att vara specialist! Allt fler får möjlighet att få bekräftelse för sina specialistkunskaper och har inte behov av att vara chef för att få uppmärksamhet och bra lön.

Intresset – Allt färre ungdomar söker sig till IT utbildningarna. På 5 år har antalet IT studenter som börjar sina studier på våren minskat från ca 24 000 till ca 2 500.

Men det är nog med chefsrekryteringen som med nyutexaminerade studenter. Få är kallade att lära upp dem. I stället söker man med ljus och lykta efter personer som varit ute ett tag och gjort några hundår och låtit någon annan tagit kostnaderna för misstagen. Jag har själv en IT examen i botten och har därefter parallellt med jobbet kompletterat min utbildning med en breddmagister i Organisation & Ledarskap vid Växjö Universitet. Jag tillhör den där kategorin som brinner för att utveckla verksamheter och ser IT som en del i affärsprocessen och inte som ett självändamål. Jag har därför roat mig med att försöka ta reda på vad som krävs för att få igång chefskarriären. Denna studie skall inte ses som vetenskaplig utan är nog mer av journalistisk karaktär.

Resultatet låter dock inte vänta på sig. Som specialist har man ett CV som talar om ens specialistkunskaper. Det innebär att vid en första gallring så faller man utanför ramen när en chefsbefattning kommer på tal. Det innebär att om det inte finns några chefssteg i den organisation man befinner sig i så gäller det att istället hitta en organisation där man kan ta första steget och få en notering i CV: n som ger en legitimitet i chefsrummet.

Sant/Falskt – Jag vet inte, men jag vill provocera fram en debatt. Vad krävs för att en individ med specialistkunskap och ett personligt intresse för ledningsrollen skall få möjligheten?