Kanske var det enklare förr då begreppet white & blue color (tjänstemän & arbetare) också talade om för oss hur vi skulle klä oss. Nu ser vi allt fler yrkeskategorier lätta på regelverket kring klädkoder. En sommardag med 29 grader i skuggan och en krånglande luftkonditionering så känns det helt okej att få lägga kavajen, knäppa upp skjortärmarna och sparka av sig skorna. Men har det inte gått allt för långt? Och framförallt var går gränsen för vilka kläder som är acceptabla att bära på jobbet?

Jag är för en friare klädkod där individen har en möjlighet, och kanske också en skyldighet, att visa sin personlighet. Men mitt i annat fall så toleranta tålamod inför att tiden förändrar normen har fått sig en törn. Jag kan personligen inte tänka mig att gå i kortbyxor på jobbet. Roger Nordin (RIX FM) har under många år stått på sig och hävdat att kortbyxor inte får förekomma i Stockholms innerstad. Även om jag kanske kan förstå om man vill ha en ledigare klädsel när termometern klättrar uppåt och semestern infinner sig så tycker jag det är spännande att det nu helt plötsligt är vi män som får vår klädsel ifrågasatt. Kanske ett nödvändigt break i debatten om trådsmala modeller och H&M försäljning av raffiga underkläder i barnstorlekar.

En som vet hur en man skall klä sig är Lalle Johnson. I en av de senaste utgåvorna av veckans affärer intervjuas han och ger sin syn på hur vi män bör klä oss.

http://ekonominyheterna.se/va/magasin/2007/23/kostymkungen/

Till alla ni män som känner att ni vill uppdatera er på området kanjag varmt rekommendera boken Snyggt, skriven av Per Nilsson (chefsred. på modemagasinet KIING)