I flera år har musikbranschen fasat, bespottat och skrikit över fildelningens framväxt. Och jag kan förstå frustrationen när man ser fundamentet för kassavalvet rinna bort likt en omvänd bränningsprocess. Tidigare har branschen genom singlar, album, konserter, best of skivor, posters and you name it lyckats få betongen i fundamentet under kassavalvet att bränna sig allt hårdare och intaktare. De senaste tio åren har man istället sett betongen lösas upp och kassavalvet har allt mer liknat det lutande tornet i Pisa.

Men nu har den brittiske sångaren Patrick Wolf tagit saken i egna händer och provar en affärsmodell som mer liknar .com äran från slutet av 90-talet än traditionell musikindustri.

I en artikel i Svenska Dagbladet skriver Kristin Lundell om hur Patrick Wolf valt att bygga upp en finansiering av kommande album genom att sälja aktier till sina fans. Det ska bli intressant att se hur fansen ägarintressen i artisten påverkar artistens frihet i musikskapandet. Men i och för sig så är det väl få artister i dag som har den friheten. Per Gessle, Björn & Benny och några till har väl full frihet över sitt musikskapande medan ungdomarna i Idol knappast har så mycket att säga till om.

En positiv effekt skulle kunna vara att ägarna/fansen ställer krav på artisten att inte helt flippa ut. Artistens varumärke blir även ägarnas intresse istället för att vara individens högst personliga sak.

En sak kan man i alla fall konstatera och det är att det är i kristider som ny lösningar och affärsmodeller föds.

Läs artikeln på SvD