Ibland blir vissa saker mer komiska än vad de behöver vara.

Att främja mångfald har blivit ett mantra som basuneras ut i tid och otid. Vad som läggs i begreppet mångfald är inte alltid så viktigt, bara det främjar mångfalden. Jag har egentligen inte funderat så mycket över detta utan har ryckts med i hurrarropen till mångfalden. Och min inställning är fortfarande att mångfald är bra.
Det komiska, eller kanske ironiska, i mångfaldsarbetet är att det ofta hanteras med enfald.
För att nämna några exempel ur verkligheten så jobbar man med att få fler kvinnliga företagare genom att skapa nätverk för enbart kvinnliga företagare. Fler skall kvinnor ska ta plats i styrelser och ledande befattningar genom nätverk där endast kvinnor är välkomna.

Hur ska vi män då se potentialen och inte hoten i mångfalden?