Som tidig 70-talist så befinner jag mig per definition mitt emellan den digitala generationen och resten av mänskligheten.

Det innebär att jag historiskt hamnar på den sidan som kommer att jämföras med:
Frederick Winslow Taylor, Taylorismens fader.
Tomas Edison, Glödlampans fader.
Johannes Gensfleisch zur Laden zum Gutenberg, Boktryckarkonstens fader.
Personer födda i mitten av 70-talet och framåt räknas per definition till den digitala generationen. Dessa definieras som personer som till stor del verkar och kommunicerar digital via internet, sms och andra digitala format. Eftersom jag själv ligger i gränslandet mellan detta paradigmskifte i sätt att förhålla sig till sig själv och sitt sätt att kommunicera tycker jag fenomenet är intressant. Det faktum att jag verkar inom IT området och därmed har lättare för att ta till mig nya digitala fenomen gör att jag ibland känner att jag lever ett liv som dubbelgångare.
En del av mig älskar att befinna sig i den digitala generationen. Att blogga, skicka e-mail och hitta lösningar där kommunikationen över Internet spelar en avgörande betydelse. En värld där merparten bedriv o nätverk och där tid, rum och geografi har en underordnad betydelse.

Den andra delen av mig gillar det traditionella i att kommunicera “in real life” där vi kan se, lukta, känna, höra nyanser etc. En värld där organisationsstrukturen fortfarande benämns i avdelning, enhet, division, hierarkisk, funktionell eller matris.

Det är inte utan att jag ibland tvekar på var gränsen för den digitala generationen egentligen går. I media sägs det ofta att personer som i dag är 35 år och yngre i större utsträckning lever sina liv digitalt och odlar relationer och identiteter i cyberspace. Spännande, men samtidigt lite skrämmande. Det är inte utan att det går att dra paralleller med religiösa sekter som helt tar avstånd från det samhälle vi lever i.

Per Joehns – Er filosof i gränslandet mellan det digitala och analoga