Jag är egentligen rätt trött på det senaste decenniets genusdebatt. Egentligen borde jag inte vara det då jag tillhör dem som inte annat vill än att det skall vara jämställt. Men jag är trött på själva debatten och dess relativt enkelspåriga innehåll.

Jag tror att det är dags att ta debatten till en ny nivå. Framförallt eftersom den debatt som fortfarande drivs har sina rötter några tiotal år bakåt i tiden. Det går att diskutera jämställdhet ur många perspektiv. Det kan vara ett ekonomiskt perspektiv, ett geografiskt-, socialt- yrkesmässigt perspektiv etc.

Det som jag tror kommer att förändra debatten till något positivt är de faktum att de kvinnor som skriver sig som 80-talister i passet tar för sig på ett helt annat sätt. Själv är jag 70-talist och kan se hur mina jämnåriga tagit för sig och mer skall det bli. Och det är positivt och jag hoppas att debatten inte kommer att handla om 50 % lika utan istället handla om att varje individ skall ges utrymme och möjlighet att utveckla sig och sina intressen. “Lika begreppet” är egentligen bara relevant när vi pratar lön. För givetvis så är jag för att man ska bedömas likvärdigt oavsett om man är man eller kvinna, på samma sätt som etnisk bakgrund inte skall få vara en avgörande parameter.

Men där slutar min bild av att jämlikhet handlar om att dela allt i 50 %. Jag tror nämligen att det kan knäcka båda könen. Det går inte att säga att man skall damsuga 50 %, passa barnen 50 %, göra karriär 50 % osv. Nej det handlar istället om att ge varje individ de bästa förutsättningar som finns för att kunna utvecklas. Det kan och kommer att innebära att arbetsfördelningen i många fall kommer att förändras, men inte med automatik. På samma sätt som man uppmanar män och kvinnor att ta för sig inom respektive område måste vi även fortsättningsvis låta oss vara dem vi är. Vi är inte lika till 100 %. Istället är det respekten för varandra som skall vara 100 %.

Rätt eller fel – Vad tycker du?