Debatten om fildelning har varit livlig och var med största sannolikhet en stor bidragande orsak till Piratpartiets framgång i det nyligen genomförda EU valet.

Oavsett om fildelning är förbjudet i lagtext eller ej så kan jag inte annat än att ha förståelse för de artister och författare som känner sig bestulna. Man behöver inte gå längre än att sätta in sig själv i situationen att man skapat något som sedan sprids vind för våg utan minsta krona i ersättning.

Det finns dock situationer där spridningen vind för våg skulle kunna vara ett utmärkt PR trick i marknadsföringsstrategin. Men då har upphovsmannen själv gjort det legitimt.

Diskussionen kom i gång på jobbet och liknelsen mellan fildelning och fortkörning fick mig att tänka till.
Både fildelning och fortkörning är en lagöverträdelse men de flesta av oss har någon gång ägnats oss åt det. Vissa förare råkar köra i 95 km/h på 90 vägen och några Internet användare råkar ladda ner den där goa hitten från 80-talet som man inte hört på 15 år och som man bara måste lyssna på. Vissa förare sätter det i system att ständigt trycka plattan i mattan och leka racerförare. På samma sätt finns det Internet användare som systematiskt laddar ner filmer och musik bara för att se hur stort arkiv de kan få.

Det som vi noterade i vår diskussion var att anhängarna till fildelning lyckats vända debatten så att intrånget i upphovsrätten istället kom att handla integritetsskydd när den lagstiftande makten kan se vem som gör intrånget. Att dölja sin ip adress och fortsätta fildela är att jämföra med att måla över registreringsskylten på bilen och fortsätta köra för fort.

Jag tror och hoppas att tjänster som Spotify ska få merparten att inse att det går att för en rimlig peng få tillgång till det enorma utbud av musik som finns utan att fildela.