Rent biologiskt vet jag att halva släkten är från Umeå och dess omnejd. Känslomässigt så har jag alltid haft en stark känsla för norrland och stormtrivts när jag varit på besök. Men jag kan inte direkt säga att min personlighet är så norrländsk i alla lägen. Ordflödet sker på en bred skånska som får bonden i OLW reklamen att te sig som rena rikssvenskan. Och mitt tempo i livet är allt annat än ett norrländs lugn.

Nej det är något annat…

Att jag trots 20-års harvande i allsvenskan fortfarande håller på Björklöven och nu gått med i deras Facebook grupp är ett bevis på att kopplingen finns kvar.

Att jag fått familjen till att börja åka på skidsemester är ett annat. Att jag dessutom börjat fundera på om det inte skulle gå att komma iväg på två skidsemestrar per år ger mig en inre trygghet i att släktbandet till norr finns kvar.

När jag i dag susar fram i full fart på mina inlines ivrigt påjagad av mina nyss inköpta stavar och kommer på mig själv med att fundera på om det är möjligheten till ökad träning av överkroppen eller känslan av att åka längdåkning som är den största behållningen av de inköpta stavarna. Ja, då är det definitivt, det bor en norrlänning inom mig…