Kategorier
Organisation & Ledarskap

Elfte och tolfte budorden!

Var går gränsen mellan erfarenhet och insnöad?
Vid en träff jag var på väcktes frågan kring hur verksamheten prioriteras. Vilka kriterier är det som styr och som är avgörande för vilka aktiviteter som skall prioriteras i organisationen?

Svaret blev:
– Vi har alltid gjort på det här viset och det har gått bra! Sällan är det så bråttom som våra intressenter hävdar!
Detta faller in under elfte och tolfte budorden:
11. Så har vi alltid gjort!12. Så har vi aldrig gjort!
Ur ett erfarenhetsperspektiv innebär svaret att man med åren lär sig att man inte behöver ha den senaste tekniken, jobba med de senaste metoderna och anamma de häftigaste tre (3) bokstavskombinationerna som gurus inom branschen slänger sig med. Att skynda långsamt ger oftast ett tillräckligt avtryck på marknaden för att organisationen skall fortsätta nå en viss grad av tillväxt.

Ur ett insnöat perspektiv innebär det att organisationen helt sonika struntar i allt vad omvärldsbevakning heter. Att marknaden förändras tar man igen notis av utan man står fast vid bilden av att kunna anvisa marknaden om vad som är rätt och fel.

Att allt inte är så bråttom som det sägs är nog ett sunt perspektiv där man låter andra göra misstagen och rätta till barnsjukdomarna på olika produkter och metoder innan dessa anammas.
MEN, det får aldrig gå så långt att man blundar för verkligheten.
Paradigmskiften förekommer, dvs tillfällen då kartan ritas om och helt nya förutsättningar gäller. Ines Uusman uttryckte en gång att Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. (Ines Uusman, 12 maj 1996). Att missa ett paradigmskifte innebär att man genast är akterseglad. Här gäller det istället att ligga i framkanten och vara den som rekonfigurerar marknaden och skapar paradigmskiften. Detta kan skapa försprång som räknas i år, även i tider som denna där produktcykler allt oftare räknas i månader istället för i år.

Per Joehns – Vill se framåt, men är medveten om att erfarenhet är viktigt!

Kategorier
Organisation & Ledarskap

Våga stiga av och gå vidare!

Det finns en teori som går ut på att ledarskapet, och för den delen livet i stort, går i cykler. Som chef eller ordförande i en organisation så delas de första åren in faserna:

År 1 – Du lär dig organisationen och din roll
År 2 – Du genomför förändringar
År 3 – Du skördar frukten av arbetet.

(Är det någon som vet vad den heter så hör gärna av er till mig)

Vid tidpunkterna 3-4 år, 6-7 år, 13-14 år och vid 21 år så har vi tidpunkter då vi är på topp. Dvs tidpunkter då vi kan lämna uppdraget med hedern i behåll efter ett ofta väl genomfört verk. Att tala om hemmablind och bristande inspiration efter 3-4 år är kanske att ta i, men vid 6-7 år så börjar det hända saker. Tittar vi i skilsmässostatistiken så är det vid denna tidpunkt den första vågen av separationer inträffar. Inom näringslivet så finns det några klassiska exempel. P-G Gyllenhammar är kanske ett av de mer klassiska. Efter 21 år på Volvo så var Renault affären i princip i land. Efter 23 år lämnade P-G Volvo med svansen mellan benen. För egen del satt jag 10 år i förbundsstyrelsen för Skytte UO.
Och du gissar säkert rätt ? Hade jag lämnat efter 7 år så hade jag lämnat med flaggan i topp.
Personer som väljer att sitta kvar längre gör oftast inte bort sig, men deras driv avtar och kreativiteten är inte lika påtaglig. Rutin kan man leva på ett tag, men på dessa poster så behövs det även nytänkande och visionära vindar.

Detta ska sättas i relation till den hysteriska karusell som råder inom idrottsvärlden där tränare sparkas både en, två och tre gånger om året.

Min slutsats blir att kontinuitet är viktigt, men såväl organisationen som individen utvecklas när starka ledare/personligheter väljer att:

– Lära
– Verka
– Skörda
– Gå vidare

Per Joehns – Er filosofiske vän i ledarskapets djungel!