Det skickas allt för mycket skräp via mailen, men i bland dyker det upp självklara men tankvärda ordspråk som tål att förmedlas. Själv så är jag motståndare till allt vad massutskick inenbär och skickar endast i undantagsfall vidae mail. Men du som besöker min blogg gör ju det självmant så jag tar mig friheten att bjuda på denna tankvärda lilla historia.

———

Sanden och stenen

Det är en historia om två vänner som vandrar i öknen. Vid ett tillfälle börjar dom gräla och den ena ger den andra en örfil. Den senare, som får ont, men inget säger, skriver i sanden: ‘Idag fick jag en örfil av min bäste vän.

De fortsätter att promenera och kommer till en oas, där de bestämmer sig för att bada.
Den som fått en örfil tidigare, håller på att drunkna men hans vän räddar honom. När han kommit till sans igen, skriver han på en sten ‘I dag räddade min bästa vän mitt liv’.

Den som givit örfilen och sedan räddat sin
vän frågar:

‘När jag skadade dig skrev du i sanden och nu när jag räddat dig skriverdu på en sten, varför?

Den andra svarar: ‘När någon skadar oss skall vi skriva det i sand där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det.

När någon gör något bra, bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut det.

Lär dig att skriva dina skador i sand och dina glädjeämnen på sten.