Att växla ned (downshifta) är ett begrepp som det skrivs allt mer om. Att växla ned handlar i detta fall om att byta en 100 % fokusering på karriär där mor-/farföräldrar och vänner hjälper de hårt satsande småbarnsföräldrarna att uppnå något som kan liknas vid cloning utan delning. Ett fenomen som förmodligen hade berättigat en äran att ta emot Nobelpriset i fysik om man käckt koden.
Men vad är det som ligger bakom Downshift, ett Buzzword (modeord), som håller på att växa sig allt starkare i affärspressen. Det krävs inga högre studier i sociologi för att förstå att småbarnsföräldrar som båda arbetar 100 %, som vill nå framgång och samtidigt vill vara goda föräldrar funderar på alternativa sätt att få dygnets 24 timmar att gå ihop.
Men min lilla filosofiska hjärna nöjer sig inte med det svaret. Jag tror nämligen att det finns fler dimensioner som avgör om vi vill växla ned eller upp. Att det är downshift som just nu står på agendan beror på att media fokuserar på personer i 30-35 år åldern och att dessa är mitt uppe i såväl karriär som småbarnsåldern. Det faktum att vi 70-talister dessutom har fått för oss att båda ska göra karriär samtidigt gör inte saken sämre. Här väljer jag att lite barnsligt ge 40-talisterna skulden. Ni har helt enkelt skämt bort oss och satt ribban för vilken materialistiskt nivå som skall vara standard.
För att återgå till mina egna, högst personliga teorier, så tror jag det finns ett antal faktorer som påverkar att vi hamnar i ekorrhjulet som nu snurrar allt fortare.
Drivkraft
De allra flesta av oss vill prestera väl och ha ett gått anseende hos andra. Detta får oss att ge det där lilla extra som ger resultat men som i längden gör att vi lånar av vår egen reservkraft.
Tidens förändring
Ja och Nej! Visst det krävs mycket av den nutida homo sapiens för at bli framgångsrika. Men kom ihåg att även om Sverige har en av Europas längsta arbetsveckor (40 timmar + lite övertid) så är den långt ifrån 12 timmars arbetsdagar 6 dagar i veckan. Vilket var standard när industrialiseringen hade sin framfart under senare hälften av 1800-talet. Däremot tror jag att allt mer arbete gått från att vara fysiskt till psykiskt pressande spelar in. Detta parallellt med det jag tidigare skrivit om att båda i ett förhållande ska göra karriär samtidigt. Vilket jag i och för sig inte har något emot, men det kräver kanske lite omprioriteringar.
Storstadsfenomenet
Det vill säga att vi jobbar i staden (här finns jobbet) men bor på landet (här finns boendet som vi har råd med). Detta gör att vi lägger 2 timmar om dagen på att resa. För så gick/cyklade vi till ortens fabrik. En resa som tog 5-15 minuter. Ännu bättre var det när vi jobbade hemma på gården. Dåtidens distansarbetare?