Vi skriver den 28 augusti I dagboken och jag håller så sakta på att vakna upp efter semester, regnskurar och allmänna förändringar I mitt liv.

Och mitt i all denna förvirring inser jag att jag inte skrivit en rad i min blogg sen sillburkarna var på väg till butikerna inför midsommaren.

Beror det på att min poetiska ådra kalkats igen? Nej knappast, snarare beror det på att livet snurrar på med jobbet, barnen, hustrun och lite vardagliga måsten. Men det är nog så det ska vara när man är på väg att bli medelålders. När blir man det förresten? Någon som har ett svar!

Eller så beror det på att jag inte kan bestämma mig för om en blogg skall innehålla enbart seriösa filosofiska/vetenskapliga inlägg eller om jag ska tillåta mig en mer frispråkig framtoning. Frågan aktualiseras nu när debatten om Facebook.com erövring av världen står på alla löpsedlarna. Förresten en av få gånger som Aftonbladet och Veckans affärer lyckas hålla samma nivå på journalistiken. Den debatt som varit den sista veckan har till mångt och mycket gått ut på att alla är där och alla riskerar att antingen svartmåla sig själv eller bli svartmålad av någon annan inför framtida arbetsgivare, partners, svärföräldrar etc. Men jag väljer att hålla mig neutral i debatten. Jag tror nämligen att det finns både vinnare och förlorare. Att Fredrik Reinfeldts identitet kopieras är helt klart orätt och tillhör baksidan på detta mynt. Att den enskilda individen får ett verktyg där han/hon kan kommunicera och visa upp en fasad är definitivt framsidan på myntet. Detta har fått mig till att fundera kring de lite mer seriösa nätverk som växt fram. Är det ett nyhetens behag, eller är det faktiskt så att nya kontakter knyts och affärer möjliggörs. Jag ska fundera vidare på detta och återkommer kanske i ett framtida inlägg.

Om jag har ursäkter för att jag inte bloggat under sommaren så har jag anledningar till att öka frekvensen av inlägg under hösten.

1. Jag byter jobb.
2. Jag börjar plugga på distans igen
3. Jag älskar att dra paralleller mellan mina barns upptäckter och den vuxna verkligheten. Att jämföra hur min dotter (4år) tar befälet över sin lillebror (2år) på samma sätt som chefen gör på jobbet.

För att knyta ihop titeln på inlägget så får jag knyta an till min tid som DJ och lite ironiskt konstatera att Tomas Ledins gamla slagdänga är den som bäst sammanfattar den Skånska sommaren 2007. Även om nu Markoolios Ingen sommar utan reggae blev framröstad som årets sommarplåga.

Sommaren är kort, det mesta regnar bort?