Har ni också upplevt hur livet ibland snurrar på allt fortare och fortare?

Visst är det en underbar känsla när man känner att allt mer saker i livet fall på plats. Familjer fungerar, barnen utvecklas och det finns många spännande projekt att ta tag i både på jobbet och hemma. Samtidigt som det nya vardagsrummet börjar anta den form man tänkt sig har man kommit på den där briljanta idén som skall presenteras för chefen.

Men så helt plötsligt infinner sig den där otäcka känslan av att inte riktigt räcka till. Dygnets 24 timmar skulle helt enkelt behöva vara 28, eller varför inte 32, eller 34 eller…

Det är då man känner det: Hjulet snurrar fast hamstern är död. Dvs omgivningens förväntningar och krav fortsätter att snurra på i ett vansinnigt tempo medan man ligger där utslagen bredvid och tittar på utan att ha förmågan att ta sig in och driva processen.

Men tack och lov så finns teorin om att ur allt kaos bringas det ordning. För hur det än är så brukar man kunna omprioritera, vänta in och sen vara uppe på banan igen.
Visst är det konstigt att vi inte lär oss från en gång till en annan. Jag tror i och för sig att det finns ett inre driv i de flesta av oss människor som gör att vi rycks med. På samma sätt som vi alltid tar den där extra biten tårta i fall det aldrig mer i livet skulle serveras tårta så rycks vi med som om det vore det sista intressanta projektet som vi fick vara med om.

Jag har en liten egen teori om livspusslet som kan sammanfattas med inspirationsfasen, marionettfasen och reflektionsfasen. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

Det är nämligen dags att hoppa in i hjulet och springa igen.