Som ledare och förälder råkar man förr eller senare ut för det. Det vill säga en styrelse som höjer rösten och säger “Här skall säljas lotter och ingen kommer undan!”.

Jag har aldrig, och kommer aldrig, att vänja mig vid eller acceptera detta.

Har kassören räknat rätt?
Vi ska inledningsvis bortse från själva tvånget och istället ifrågasätta hur kassören/styrelsen tänker:

Min övertygelse är att merparten av all försäljning sker till familjen, släkt och vänner som troligtvis aldrig skulle köpt lotten annars. Okej, det finns undantag då lotter av typen Bingolotto och Triss bevisligen har en viss förmåga att sälja sig själva utan föreningstvång. Däremot är dessa personer troligtvis beredda på att stötta den verksamhet som sitt barn är med i.

Jag tar mig friheten att göra ett räkneexempel:

Försäljning av lotter innebär att om lotten kostar 10 kr så tillfaller ca 5 kr till föreningen. Det innebär vidare att en kontantinsatts från barnets supportrar (föräldrar etc.) skulle innebär halva kostnaden, eller dubbla bidraget till personen/laget/föreningen. V A K N A alla kassörer, ni begår tjänstefel!

I stället för att falla i gapet på spelföretagens marknadsförare måste ni (styrelsen) ikläda er rollen som marknadsförare och skapa produkter och event där ni kan få betydligt bättre marginaler än dessa 50 %. Låt säga att varje förälder och dess närmsta istället för att köpa lotter för 200 kr per år skulle bli stödmedlemmar och betala en medlemsavgift på 200 kr… Dessutom skulle medlemsstatistiken förbättras, vilket kan användas i dialogen med sponsorer.

Nu över till det moraliska.
Om man nu kan prata om moral inom den moderna föreningsverksamheten.
Som jag skrev inledningsvis så har jag alltid ifrågasatt detta agerande. Många gånger har jag fått förståelse för min synpunkt, andra gången har man sagt “jo, men så är det ju överallt”. Vissa föreningar ställer till och med lottförsäljningen som et ultimatum för att få vara med.

För en tid läste jag en intressant artikel av Joel Dahlgren på e24.se som tog upp detta ämne.

I artikeln har han frågat Christer Palin som är jurist på Riksidrottsförbundet om föreningarna har rätt att utesluta barnen som inte säljer lotter och fått följande svar:

– Nej, det gör man naturligtvis inte. Men medlemmen kanske kan bidra med något annat än att sälja lotter

Läs gärna mer om detta i artikeln på e24.se

Jag vill bara uppmana föräldrar, ledare och föreningar att tänka om!
Givetvis ska man ställa upp och hjälpa till och bidra till verksamheten i den förening man är med i. Men olika personer kan bidra med olika saker utifrån förmåga, möjlighet och intresse. Det är så föreningslivet har växt fram Och även om saker förändras så är jag övertygad om att det är grunden för föreningsverksamhet. Annars är det dags att bolagisera verksamheten och göra business av det. Om inte förr så får styrelsen och kassören börja fundera på vad riktig marknadsföring innebär.

Per Joehns – Er filosofiske vän, för stunden insyltad i föreningsideologins grunder!